Sov gott...

Mamma ringde vid 3 i natt och berättade att det var över nu.

Nu har Sigge fått somnat och säkerligen mottagits av sin fru.
Allt var så lugnt och stilla. Han bara somnade.

Det känns bra att det gick fort ändå, men det känns såååå jävla jobbigt samtidigt.
jag låg vaken i ca 1timme i natt och bara tänkte på allt.
Kunde verkligen inte somna, jag låg bara och grät.
Men han har det ju bättre nu och så.

Låg och tänkte på allt man gjort med sigge.
Som när jag var sjuk eller nåt sånt och sixten skulle vara barnvakt åt mig så
skulle vi alltid spela monopool, men han fick aldrig köpa dom dyra
gatorna för dom skulle jag ha;-)

Sen när han alltid gick lång backen upp till oss med rullatorn, han var ju helt
slut på gubben när han kom fram.
Sen när han skulle gå hem igen så nästan sprang han nerför=)

Lägger in den här bilden inge, bara för att jag verklinge tycker om den!

Jag är glad iaf att Melvin han träffa sigge.
Ja melle kommer ju inte att komma ihåg det, men sigge fick ju träffa melvin oxå =)


Hur jobbigt och tungt det än känns, så är jag på nåt vis glad för sigges skull,
och som jag skrev tidigare. Att det gick så fort som det gjorde.

Sixten har betytt mycker för mig eller för oss
(Linnea mamma och jag) kan jag säga med säkerhet.
Eftersom vi kom in i familjen senare, så han kunde ju lika gärna inte brytt sig om oss.
Eftersom vi inte är hans riktiga barn.
Men har vartit precis som en farfar. Han har tyck om oss, lik som vi tyckt om honom.
Du var alltid snäll, alltid alltid snäll.
Nu hoppas jag att du har det bra där du är!

Nä man kanske ska äta nån frulle nu eller nåt.
(vet inte ens vad jag skrivit känns det som, men nåt är väl i hop kastat)